Ännu en ny blogg är startad… Tanken är inte att den som du läser nu ska läggas ner utan det är helt enkelt en till i min samling – en stickblogg. Där kommer jag att skriva om allt som rör mitt pysslande med virkning och stickning, sådant inspirerar till nya projekt, lite tips och råd, en del mönster och mycket mer. I dagarna lade jag upp ett mönster som jag brukar använda mig av när jag stickar sockar. Klicka på bilden om du är intresserad att ta del av det. Mycket nöje!
Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Jag har haft fullt upp med mitt roliga nystartade företag. Mitt vanliga jobb också för den delen. Men en liten välförtjänt paus fick jag genom att möta upp våren i London förra helgen. Ljuvligt med den värmande solen! Jag har lagt upp lite bilder därifrån, det är bara att klicka på bilden.
Under de senaste veckorna har jag pysslat med min nya hemsida. Jag har ju ett stort intresse för stickning och virkning och den nya sidan handlar om just det. Kort och gott – Katarinas Knitting Club har fått ett forum!
Här kan du ställa dina frågor om stickning och virkning, få tips och inspiration och även handla i min webbutik! Sidan är än så länge under konstruktion men kommer efter hand att byggas ut. Ta gärna en titt.
(Klicka på bilden)
Resan hem var lång. Jag var på resande fot i nästan 30 timmar. Kunde dessutom knappt sova så vore väl konstigt om jag inte fortfarande var lite seg i kolan.
Jag ser ut över ett vitt snölandskap och förundras över vardagens lycka. Antagligen inget jag skulle uppskatta lika mycket om jag inte för en period levt livets glada dagar på en helt annan kontinent. Men idag är det måndag. Vardagen är här. Jag tvättar och städar, diskar och plockar. Och tro det eller ej men jag tycker det är mysigt! Jag är på hemmaplan och här vet jag hur saker och ting går till. En skön känsla. Kort sagt: Borta bra men hemma bäst.
Tio veckor har gått. Hur kan dagarna försvinna så snabbt? Tidigt i morgon bitti sitter jag på planet som först ska ta mig till Lima, sedan till Madrid och slutligen landa i Stockholm på fredag eftermiddag. Den här kvällen vigs till att försöka packa ihop min resväska och få med allting hem. Hälften av alla kläder som jag hade med mig hit ska skänkas bort för att göra mer plats i resväskan…
På väg hem i eftermiddags gick jag förbi salongen där jag blev klippt före jul och tänkte passa på att klippa mig igen innan jag åker tilbaka till Sverige. Smålänning som jag är – man sparar ju hundralappar! Lika bra att få det gjort. I morgon som är sista dagen i Peru kommer jag säkert ha fullt upp med annat. Ni som har följt mig under denna resa vet hur förra tillfället på salongen gick till. Jag vill nu påpeka att det här inte är någon liten salong. Det jobbar säkert ett 20-tal frisörskor där. Och vad är oddsen… Samma tuggummituggande dam som sist tog sig an mig med bestämdhet fick uppdraget även denna gång. Och eftersom jag inte beställde någon hårtvätt gick det hela ännu snabbare än förra gången. Skulle tippa på mindre än fem minuter. Smidigt ändå. Man behöver inte boka av en halvdag som hemma. Och det kostar mindre än en kopp kaffe på ett svenskt kafé.
Läs om det förra besöket här
Jag fick låna kontorets kamera och begav mig till Klostret Santa Catalina. Ett helt kvarter av Arequipas citykärna är inramat av höga murar. För en smärre summa dineros får man ta sig innanför dem och när man passerar grinden öppnas en helt annan värld. Otroligt spännande och vackert! Jag strosade runt bland enorma uterum med ståtliga pelare och små sovrum av lite mer spartansk karaktär. Klostret var gigantiskt och tog mig närmare tre timmar att gå igenom. En fantastisk upplevelse!
Klicka på bilden som tar dig vidare till mitt Santa Catalina galleri
Tiden börjar rinna ut här i Sydamerika. Ska försöka utnyttja de sista tre dagarna så mycket jag bara kan. Äta solmogen frukt och nypressad juice, fotografera omgivningarna i Arequipa (med Svalornas kamera som jag får låna de sista dagarna), ta en kopp kaffe i solen, besöka det gamla klostret Santa Catalina som ligger mitt i centrum. Jag ska lägga till allt detta i mitt mentala bibliotek för att sedan kunna plocka fram när de gråaste vardagarna uppenbarar sig.
De sista dagarna är förstås också fullspäckade med saker som jag borde gjort tidigare men som jag skjutit upp till sista stund. Är det inte konstigt att det blir så? Jag har haft två månader på mig. Men bättre sent än aldrig. Hade planer på att försöka skriva någon eller några artiklar. Dels en om mitt favoritställe ”Mundo Alpacka” och dess verksamhet och dels funderade jag på en intervju med min spanskalärarinna. Jag har i dagarna samlat på mig information så att jag inte kan ångra det när jag kommer hem. Sedan återstår det ju att se om artiklarna blir av.
Och så var det äntligen dags att åka till en av världens sju underverk – Machu Picchu. Ett besök som jag medvetet sparat till slutet av min resa. Och jag blev INTE besviken. Hela resan dit byggde upp förväntningarna till max. Jag var lite rädd att det skulle förstöra hela upplevelsen. Men det gjorde det inte. Det var en fantastisk plats!
Resan dit från Cusco tog mycket längre tid än både jag och Gabriella hade förutspått. Även den inplanerade tiden. Jag vet inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi hade uppenbarligen inte gjort vår research ordentligt. Vi bestämde oss i alla fall för att boka resan med en resebyrå för att verkligen komma fram ordentligt. All inclusive. Har man tagit sig så här långt så vill man ju inte riskera att missa en av världens största turistattraktioner. Vi betalade nästan det dubbla av vad vi räknat med men det var helt klart värt det…
Kl 6.40 stod vi redo i hotellets lobby och väntade på bilen som skulle hämta upp oss. Den körde oss till en liten busstation där vi fick kliva ombord på en buss som i sin tur skulle ta oss till järnvägsstationen. Efter tågfärden skulle vi leta efter en vit flagga och bli upphämtade under namnet ”Grupo Pedro” (jag vet, låter som en gangsterfilm) och sedan åka en buss som skulle ta oss upp i bergen. Och sedan! Sedan skulle vi äntligen vara framme!
Det hela gick fint fram till ungefär halva tågresan. Eftersom vi besökte platsen mitt i regnperioden (vilket vi inte heller hade riktigt koll på. Det var det där med research…) så förekommer det ofta ras från bergen ner på spåret. Detta hände såklart under vår resa. Vi blev stående i tre timmar. Spåret skulle rengöras. Detta gjorde att hela vår tur blev försenad. Området kring Machu Pichu stängde kl 17, vilket gjorde att vi bara fick en timmas guidning mot normalt två. Plus att det skulle finnas chans att ströva omkring i tre timmar. Det hann vi inte heller. För mig blev det också lite trist eftersom jag var den enda i ”Grupo Pedro” som inte förstod spanska. Den något stressade guiden gjorde korta sammandrag på engelska av det han sagt men efter ett tag kändes det nästan lite meningslöst. Så pass mycket spanska har jag lärt mig att det var just det han sa i stora drag som jag förstod.
Trots att vi fick boka om tåget till senare (som dessutom var försenat), att vi inte höll på att hitta bussen tillbaka i mörkret (som också blev försenad) och att vi fick gå genom Cusco mitt i natten för att ta oss till hotellet, kröp vi nöjda framåt tretiden ner i våra sängar och pratade glatt om våra upplevelser. Vi har verkligen varit i Machu Picchu!
Lyckades helt otippat fånga några fina bilder med min gamla mobilkamera. Du hittar fler i mitt Perualbum.
Läs mer om Machu Pichu här
Jag befinner mig (som sagt) just nu i Cusco på hotellet ”Mister Inkas Hotell Inn Exclusive Palace”. Inget kan väl gå fel med ett sådant långt och stiligt namn! Det verkar fint. I går kväll kl 21 gick nattbussen fran Arequipa och var framme i morse kl 7. I Peru är bussarna väldigt bekväma. En glad överraskning faktiskt. Den nattbussen jag åkte med i natt är visserligen av ett lite mer exklusivt slag. Det kostar ända inte särskilt mycket, resan är mycket mer bekväm än flyg och man får bra service. Nackdelen är väl att det tar rätt mycket längre tid än om man ska flyga. Men åker man på natten förlorar man inte så mycket. Forutom lite nattsömn… För även att sätena är superbreda och mjuka och att man kan fälla dem nästan helt horisontellt så är det ju aldrig samma sak som att sova i en riktig säng.
I Cusco har jag bestämt träff med min vän Gabriella. Hon kommer med flyg från Lima om några timmar och vi ska mötas upp här på hotellet. I morgon är tanken att vi ska ta oss upp till Machu Pichu. Det känns bra att ha sparat det till slutet av min resa. Det ska vara något utöver det vanliga! Och roligt också att få trevligt resesällskap. Gabriella och jag har gjort en del resor förut sa jag vet att vi kommer ha roligt!
Som sagt, nattens sömn är kanske inte direkt fulländad så en liten power nap innan Gabriella kommer får det nog bli.
