I kvarteret där jag bor ligger ”frisörgatan”. Häromdagen följde jag med Jenny till en salong fem minuter ifrån min lägenhet. Jag hade hört att det var billigt med klippning i Peru så då passade jag på. Eftersom jag har lite svårt att göra mig förstådd berättade Jenny för personalen att jag ville få håret tvättat och topparna klippta. Skulle gissa att hela proceduren, från första steget i salongen till hemgång, tog ungefär 15 minuter.
Jag ska villigt erkänna att jag funderade lite på hur utgången skulle arta sig när jag såg min frisörska anlända. En tuggummituggande dam med fluffigt hår som hämtad ur början av nittiotalet. Varför just hon? Det fanns ju massor av hippa unga tjejer med snygga frisyrer där… Utan en min, tuggande på sitt tuggummi, pekade hon ut riktningen med hela handen – mot hårtvättningsavdelningen. Där tvättade hon mitt hår lika vant som nonchalant. Nu började nervositeten för själva klippningen infinna sig på riktigt och jag funderade på om jag kanske skulle göra ett försöka att backa ur det hela. Men min artighet tog överhanden. Jag vill ju inte vara en oförskämd människa. Och det är ju bar hår. Det växer ut igen. Jag har det ju ändå oftast uppsatt… Klippningen fortsatte lika raskt och oengagerat som de första fem minutrarna. Jag såg hur flera centimeter av mitt hår föll till marken. Luggen fönades lite fluffig. Och simsalabim – klart! Jovars. För ca 30 kr får det duga….
4 Dec 2010
